Allmän information - Miljöpolicy

Gunnar Palm föreslog vid SSSK:s årsmöte att föreningen ska anta en policy om att i största möjliga utsträckning använda mindre miljöbelastande färdmedel som eldrivna tåg och bussar med rena motorer.

SSSK:s och de enskilda medlemmarnas transporter till och från isen påverkar miljön genom buller samt utsläpp av koldioxid, kväveoxider, kolväten och partiklar. Omfattningen bestäms i huvudsak av följande faktorer:

• Val av transportmedel

• Beläggningsgraden

• Körsträckan

• Fordonets reningsutrustning

• Bränslets kvalitet

• Förarens körstil

Beläggningsgraden är en faktor som ofta glöms bort när man jämför miljöeffekterna av olika transportmedel. Fullsatta bussar ger i allmänhet en lägre miljöpåverkan än ett glest besatt tåg, medan en glest utnyttjad buss påverkar miljön mer per passagerarkilometer än väl utnyttjade personbilar (förutsatt att de senare har modern reningsutrustning).

Risken för olyckor som kan leda till personskador måste också vägas in i valet av färdmedel. Tåg och bussar medför väsentligt lägre risk per passagerarkilometer än personbilar.

Det är inte alltid isläget medger SSSK möjlighet att välja mellan spårburna trafikmedel och buss. Sjöar som Sillen Klämmingen, Uttran, Tullingesjön, Orlången, Magelungen, Drevviken och Vallentunasjön kan nås med pendeltåg eller tunnelbana liksom delar av Mälaren (Görveln, Hässelby, Masmo med färjeanslutning i Slagsta). På saltsjösidan är det främst Värtan, Trälhavet, Baggensfjärden, Erstaviken samt vattnen kring Nynäshamn som kan nås med pendeltåg. 
Den nya banan till Eskilstuna har skapat möjlighet för oss att ta tåget till t ex Strängnäs. Trafiken är dock förhållandevis gles. Till övriga åkområden krävs buss eller en kombination av tåg och buss. Det gäller även för områden som Mariefredsviken, Yngern och Marvikarna liksom för Mälaren vid Sigtuna och Uppsala trots närheten till järnväg. Att byta färdmedel är förhållandevis komplicerat och ger lätt upphov till förseningar när det rör sig om utfärder med många deltagare.

Valet mellan abonnerad buss och reguljär buss är i regel av liten betydelse från miljösynpunkt. Med stora grupper blir det i det senare fallet nödvändigt att begära att trafikbolaget sätter in extrabussar. Reguljära bussar används av SSSK främst vid turer med sen start och vid turer på närisar.

SSSK har vissa möjligheter att ställa miljökrav vid sin upphandling av busstrafik. Det är dock viktigt att kraven utformas så att de inte leder till en suboptimal användning av utförarens vagnpark. Det är t ex inte meningsfullt att ställa krav på att just vi ska använda utförarens miljömässigt bästa bussar. De bör så långt möjligt användas i innerstadstrafiken där hälsoeffekterna är störst. Däremot kan det vara meningsfullt att vid valet av utförare ta hänsyn till hur de olika bolagens totala vagnparker ser ut. Viktigast från miljösynpunkt är att bussarna har partikelfilter samt låga utsläpp av kväveoxider. Därutöver bör bussföretaget utbilda sina förare i miljöanpassad körstil och kontinuerligt följa upp deras bränsleförbrukning. Vid i övrigt någorlunda likvärdiga anbud bör SSSK välja den utförare som bäst uppfyller kraven på avgasrening och låg bränsleförbrukning.

Att ställa krav på bränslet är föga meningsfullt eftersom etanol och biogas bara används i fordon i reguljär trafik och förutsätter tankning i särskild depå. Alla övriga bussar använder redan diesel av miljöklass 1. Låginblandning av etanol i diesel skulle dock kunna vara en möjlighet. Sådan inblandning reducerar partikelbildningen och innebär att man till en mindre del använder ett förnybart bränsle.

SSSK kan i övrigt minska belastningen genom att vid jämförbara isförhållanden välja närbelägna åkområden framför mera avlägsna samt genom att se till att inte använda fler bilar än nödvändigt vid privatbilsturer. I situationer där det visar sig att man har fler bilar än nödvändigt talar både trafiksäkerhets- och miljöskäl för att man i första hand bör utnyttja bilar av senare årsmodeller.

Vid i övrigt likvärdiga isförhållanden väljer SSSK så gott som alltid närisar framför fjärrisar.

Per Kågeson SSSK-medlem och miljökonsult