Obligatorisk utrustning vid färder med SSSK

Följande utrustning skall alltid medföras på klubbens turer:

• Ispik och stav alternativt dubbelpik
• Ryggsäck med midjerem och grenrem
• Komplett ombyte i täta påsar.
• Isdubbar
• Räddningslina med klätterkarbinhake och förlängningsband
• Visselpipa

Utan fullständig utrustning får du inte delta i klubbens utfärder. Ledare har rätt att även avvisa ofullständigt utrustad medlem som följt med bussarna till startpunkten för en tur.

Ispiken skall vara så utformad att du med ett hugg kan slå igenom 5 cm svart sötvattenis (kärnis). Det är undre gränsen för vad man normalt bör åka på. Saltvattenis bör vara något tjockare. Lär dig hantera din egen pik. Känn efter hur hårt du behöver slå för att gå igenom fem centimeters kärnis. Piken och staven (alternativt dubbelpikar) är också nödvändiga för bogsering vid trötthet. Stav och pik ger stöd vid råkövergångar och möjliggör snabbare och säkrare åkning över områden med överis eller ojämn yta. Med enbart en pik blir du uttröttad av svåråkt is och riskerar att försena dina bättre rustade kamrater.

Ryggsäcken är din flytväst! För att fungera som sådan måste den vara försedd med midjerem och grenrem/benslingor, som håller den i låg position, samt innehålla tillräckliga reservkläder i täta påsar. Du ska medföra komplett ombyte samt starka plastpåsar att sätta över torra strumpor i våta pjäxor.

Visselpipan bör sitta på isdubbarna för att vara lätt tillgänglig. Visselsignaler hörs längre än rop.

Isdubbarna skall sitta högt, vara väl åtkomliga samt kunna tas fram utan att man behöver ta av sig handskarna.

Räddningslinan skall förvaras så att du kan nå den och kasta den utan att behöva ta av ryggsäcken. Räddningslinans effektivitet förstärks av klätterkarbinhaken, som fästes på det förlängningsband som förbinder linan med midjeremmen framtill. Karbinhaken ska fästas i en ögla nära bandets förankring i linan (se bild som illustrerar detta). Förlängningsbandet ska vara fäst med kardborreband mot ryggsäckens axelrem så att karbinhaken sitter lätt tillgänglig för en räddare som kan tvingas krypa fram med en lina till den nödställde, om denne skadat sig. Bandet och karbinhaken gör att lyftet kommer underifrån när den plurrade dras upp. Det gör det lättare att komma över iskanten och gör att den plurrade har båda händerna fria.

Tjänstgörande ledare har rätt att godkänna alternativa lösningar under förutsättning att de kan bedömas ge minst lika god säkerhet som Klubbens krav på obligatorisk utrustning.

Rekommenderad extrautrustning

Utöver den obligatoriska utrustningen är det värdefullt att ha knäskydd och armbågsskydd. En hjälm skyddar huvudet och reducerar risken för ansiktsskador vid fall på överis. Främst äldre personer bör också överväga axelskydd och höftskydd på insidan av kläderna.

Vid långvarig fysisk aktivitet förlorar kroppen mycket vätska. För att vidmakthålla prestationsförmågan under en dagstur måste vätskan ersättas. Man behöver ytterligare en eller flera liter vätska.

Klubbens ledare har på utflykterna med sig sjukvårdsutrustning och mobiltelefon samt vissa reservdelar och verktyg till skridskor. Ofta även reservskridsko och vindsäck. Du bör själv medföra de verktyg och reservdelar du kan behöva till din egen utrustning.

 

Tekniken med karbinhake i ett band till midjeremmen har utvecklats under räddningsövningar med flera hundra plurrningar. Idén är att snabbt och säkert kunna koppla sig till en räddningslina och att få draget i midje- och grenremmen samtidigt som man har båda händerna fria och kan hjälpa till med båda dubbarna. Bandet måste vara så långt att man kan koppla haken framför sig, på iskanten. Man kopplar karbinhaken runt den lina som kommer. Så här fäster man hake och band. A. Räddningslina. B. karbinhake. C. Förlängningsband. D Midjerem. E Grenrem. Den förstorade bilden visar hur bandet knyts till räddningslina och karbinhake.