Här är du: Planering (inför turen) Barn på is Allmän information - Barnfordon

Skridskoåkningen, naturupplevelserna och kamratskapet på isen kan fördjupas när man får barn men kräver en del funderande och konstruerande. 
Inspireras gärna till egna lösningar av följande förslag.

Ett väl fungerande barnfordon på isen skall vara tystgående, skall flyta, får inte tippa vare sig i vak eller vid passage av ojämnheter ovanpå isen, och skall ge barnet/barnen lä och tillåta både utsikt när barnet kan sitta och vara bekvämt när barnet somnat. 
Fjällpulkor är optimerade för att dras i snö men måste modifieras en del för isbruk.

Vi avråder från att ha barn i bärsele när man åker skridskor.
Blotta tanken på ett fall mot isen avskräcker, detta oavsett om barnet är utrustad med hjälm eller ej. Det rör sig i värsta fall om en fallhöjd på nästan 2 meter och då barnet inte alltid är tillräckligt fast förankrad i selen och selen på bäraren riskerar allt att kollidera tämligen okontrollerat mot isytan.
Hur gör man vid en plurrning med barnet i bärstol?

Vanlig barnvagn fungerar rätt bra på säker is men flyter inte och tänk om föraren plurrar och barnvagnen fortsätter rulla framåt på allt tunnare is, 
hur bärgar man då barnet?

Rent generellt gäller att barn på is skall ha flytväst, och om det åker skridskor själv, eller sitter i en "cabrioletpulka", också hjälm.

Givetvis bör färden ske på relativt "säkra" isar och med full säkerhetsutrustning och med sällskap. Tänk på att även om barntransportmedlet flyter vid en plurrning så blir det problem att "få upp" den igen på isen efter en plurrning. Det finns många delar som kan fastna under iskanten. Sällskap är därför mycket viktigt. Barnen bör normalt ha fullständigt ombyte med vilket lämpligen placeras i släden eller pulkan för att inte ytterligare handikappa dragdjuret (föräldern).

Nedan redovisas några olika grundkonstruktioner som fungerar och bedöms som säkra. Vad gäller liggvagnskorgmodellen så är den testad vid plurrningsövningar i bassäng och vak med gott resultat.
Det finns även andra sätt att lösa transportproblemet på så se detta som en inspiration att fundera vidare - Vi konstruktörer av dessa farkoster ser fram mot synpunkter på presenterade lösningar och framför allt fler "säkra" konstruktioner på isarna.

En enkel slädkonstruktion som är relativt lätt att göra samt fungerar bra. Vid färd på annat underlag än is och snö behöver man normalt vara två vuxna för att bära släden mellan sej.
Två hjulhus i plywood med inlineshjul kan skruvas fast under bakändorna på skidorna med bultar och vingmuttrar och släden dras då som en tvåhjulig shoppingvagn till och från isar och allmänna färdmedel. Motsvarande konstruktion som den nedan till Segebadenpulkan med en axel och barnvagnshjul bör också kunna fungera.

I och med att barnet sitter i insatsen är det relativt väl skyddat för vind och blåst.

Ingående delar

• Liggvagnsinsats
• En på längden kapad skida med stålkanter som medar. Kantning på inre stålkanterna gör att medarna styr mot varandra vilket ger en synnerligen kursstabil släde.
• Byggplywood ca 12 mm tjock eller liknande som 2-3 spant mellan medarna.
  På bilden finns 5 spant beroende på att denna släde körts med två liggvagnsinsatser i tandem. Ovanpå spanten finns två längsgående träribbor 2X2 cm som stabiliserar boxkonstruktionen jämte skidorna och stödjer beslagen nedtill på liggvagnskorgen.
• Flytelement av cellplast med slutna celler under liggvagnsinsatsen samt på ömse sidor om denna för att undvika att släden kappsejsar i en vak.
• Diverse skruvar och terylenesnören som surras i kryss för att ge en fjädrande lätt och stark konstruktion.
• Släddelen transporteras stående på bussar och tåg. Vid isfärder fixeras liggvagnsinsatsen vid släddelen med skidremmar el dylikt.
• Samt vid behov:
  Ca 5 meters draglina
  Karbinhakar - 2 st som klickas runt axelremmarnas nedre infästning på ryggsäcken.
  Det har vid plurrningsövning i vak visat sig att det är utmärkt att kunna lossa linan från ryggsäcken och haka i den i en livlina med karbinhake så att dragaren och fordonet kan bärgas separat.
• Konstruktionen ger en tyst och fjädrad framfart tack vare dels fjädringen i skidspannet dels torsionsfjädringen då endast några cm av stålkanten i för och akter ligger mot isen.
• Lättare att konstruera med enkelspannsskida då dubbelspannsskida är så krökt att spanten blir olika breda i för och akter.

För två barn upp till ca 6 års ålder finns en modell med kombinationen täckt cykelkärra och skidsläde som fungerar utmärkt. Denna modell är lätt att dra som kärra ned till isen men kan även den tas på bussar etc i och med att den lätt tas isär från medarna och fälls ihop.

• Grundkonstruktionen är lik den för liggvagnskorgsmodellen ovan. Gott om plats för ombytes kläder mat mm i kärrans bagageutrymme. Barnen transporteras utan att vara fastspända. Ett litet barn som inte kan sitta själv transporteras med fördel i en bilbarnsstol inne i kärran.
• Ytterligare fakta finns i SSSKs årsbok 1998 sidan 32-33

Uppbyggnad och konstruktion

Konstruktionen bygger på en Segebaden skidpulka i trä (lastmodellen) med en längd på ca 120 cm. Alla delar är fixerade med vagnsbult i befintliga hål eller spännrem vilken dras genom ett hål som lättast skapas genom att några nitar i kapellets läderförstärkning avlägsnas på respektive sida.

Då konstruktionen bygger på en barnvagnsaxel/hjulaxel med snabbkoppling samt ett vagnshjul med kullagrad fästplatta går det lätt att göra om pulkan från isfärd till vägtransport genom att byta ut skridskorna mot barnvagnshjulen. Skulle snödjupet vara alltför stort går det att göra en vanlig pulka av det igen på mindre än 3 minuter.

Pulkan är kompletterad med ryggstöd i masonit fram och bak. Barnen sitter med andra ord skavfötters mot varandra. Lämpligen kan små barn skyddas med en extra filt. I det begränsade utrymme som finns bakom respektive ryggstöd förvaras lämpligen hjul/skridskor samt Trangiakök för barnmatsuppvärmning. Rottingstängerna som styvar upp lastöppningen/kapellet fixeras i uppborrade hål i respektive ryggstöd. I botten på pulkan ligger ett liggunderlag.

Ett vindskydd med fönster som spännes fast över öppningen är under framtagande.

Draglinan fästs i pulkan. Den första metern är fjädrande – jag har löst det med hjälp av en vanlig fjädrande spännrem som jag lindat någon meter lina runt för att säkra den om remmen skulle gå av. Genom detta förfarande är linan nästan alltid spänd och riskerar inte att fastna pulkans skridskor vid normal färd. Jag har valt att avsluta den första fjädrande metern med en ring där draglinan (ca 5-7 meter) fästs med en karbinhake. Draglinan fäst sedan i ryggsäcken i en speciell lina som är fastsatt mellan axelremmarnas infästning i botten på ryggsäcken (lågt).

Den bakre delen av pulkan vilar på en av pulkan formad "vagga" som spännes fast över pulkan med hjälp av ett spännband som spännes över pulkan (men under kapellet). Det kan tyckas märkligt att spännbandet klarar av att hålla fast vaggan, men om vaggans profil väl överensstämmer med pulkans undersida så blir den dragkraft som spännbandet genererar mycket större än den kraft som vill "stjälpa" vaggan. Fixeringen med spännband gör också att vaggan vid behov mycket snabbt kan avlägsnas.

I den undre delen av vaggan fästs en barnvagnsaxel med lämpliga beslag. På detta sätt ges möjlighet att använda antingen hjul eller skridskor. Båda snabbt utbytbara.

Skridskon består av slaktade hockey-rör som inköpts för en minimal summa på myrorna. På dessa skridskor har sedan en träfot skruvats fast och på träfoten har sedan ett nav från ett slaktat barnvagnshjul monterats. Navet hålls fast på "träskon" genom ett metallbleck som "bultas" på ömse sidor.

Det är viktigt att navet monteras så att skridskon är balanserad – jämvikten gör att skridskon lättare klättrar över ojämna isytor utan att slå runt.

Framtill bygger konstruktionen på ett hjul med rörlig fästplatta. Hjulet demonteras och den genomgående bulten ersätts med en vagnsbult med vingmutter (snabbast att demontera). För att få rätt vinkel på den rörliga plattan har jag byggt upp ett hjulfäste i trä vilket bultas i pulkan genom två genomgående vagnsbultar vilka sitter i de normala hålen för remfästen för skaklarna.

Den främre skridskon skiljer sig lite från de bakre då den saknar "hjulnav" och istället använder en genomborrad träkloss (vilken är fixerad i "skridskoskon") som fästpunkt. Notera också att den genomgående bulten fästs långt fram vilket ger en "passiv styrning". Med denna detalj erhålls att skridskon följer pulkan och inte tvärt om. Detta ger möjlighet till en hög fästpunkt för draglinan och en mindre risk att linan fastnar i skridskon vid färd. Likaså minskar risken att pulkan börjar "wobbla" dvs styra okontrollerat åt olika håll.

Ingående delar:

Allmänt

• Träpulka av någon typ. Den på bilden är 120 cm lång men jag har använt motsvarande teknik på en militärpulka, 210 cm med gott resultat - den blir dock tung. Problemet är att SL inte uppskattar dylika längder på kollektiva färdmedel!
• Skridskor - 3 st hockeyrör - ju längre skena desto bättre, allt läder är bortkapat (Inköpta på Myrorna för en ringa summa)
• Träreglar - som ny "sko" på skridskorna, upphängningen av den främre skridskons upphängning och fixering i pulkan samt "vaggan" för de bakre skridskorna.
• Diverse skruv, muttrar, brickor samt metallbleck för fixering av hjulaxel och hjulhus.
• Samt vid behov:
  Ca 5-10 meter draglina
  Fjädrande rem
  Karbinhakar - 2 st.
  Masonitskivor som ryggstöd.
  Extra segelduk ed som tak och vindskydd.

Fram

• Vagnsbultar - 2 st för fixering av den främre skridskons kullagrade fästplatta.
• Ett vagnshjul med kullagrad fästplatta (Clas Ohlsson, 31-1292)

Bak

• Spännband, ca 1,5 meter för fastsättning av den bakre "hjulupphängningen/vaggan".
• En axel och 4 hjul från en barnvagn med lätt löstagbara hjul. På två av hjulen frigörs navet från "hjulbeläggning och ekrar".

Om man har en konstruktion som inte är så kursstabil kan svängandet och sladdandet från sida till sida minskas med en längre lina eller med elastisk dämpning. Vid färd på trängre vatten eller där det är mycket folk bör linan kortas och gärna hållas i handen så att man snabbt kan svänga undan respektive bromsa ekipaget. Tänk på att det är en avsevärd rörelseenergi i pulkan/släden och att den kan komma och ramma skridskoåkare som stannat eller åker långsammare. Vid färd i grupp är det bäst att hålla sig bland de sista för att undvika kollisionstillbud.

Satsa på långa raster gärna tillsammans med ett par andra barnfamiljer för att få barnen att längta till nästa gång. Ofta somnar barnen i släden pulkan och då kan man naturligtvis åka lite längre. När barnet är vaket och är stor nog att sitta upp är det roligare att se framåt än bakåt.
Mera allmänna råd om långfärdsskridsko för barn finns i Anders Tysks artikel i SSSKs årsbok 1992 sidan 41-44. Vi kommer sannolikt snart att lägga in Anders artikel i anslutning till den här sidan.

Inom området barn och is mottages tacksamt av:
Dag Lundén  och Thure Björck 

Samtliga bilder tagna av Dag Lundén