SSSK - Säkerhetsutrustning och -beteende

Utrustning.
Följande säkerhetsutrustning skall medföras på klubbens turer. Utan fullständig utrustning riskerar du att inte få deltaga i klubbens utfärder. Ledare har full rätt att avvisa.

Ispiken skall vara så utformad att du med ett hugg kan slå igenom 5 cm kärnis, dvs svart, blank sötvattenis. Det är undre gränsen för vad man normalt bör åka på. Saltvattenis bör vara något tjockare.
Ibland kan det vara nödvändigt att göra täta kontroller av istjockleken. I extrema fall kan man bli tvungen att känna sig fram meter för meter och sondera isen hundratals gånger. Kontrollen bör kunna ske så snabbt och enkelt som möjligt, dvs genom ETT slag med piken.
Den ena piken är inte den andra lik. Lär dig hantera din egen pik. Känn efter hur hårt du behöver slå för att gå igenom fem centimeters kärnis. En vacker dag hamnar du i en situation där du själv måste bedöma om isen bär. Piken är också nödvändig för bogsering vid trötthet.
Ryggsäcken är din flytväst! För att fungera som sådan måste den ha midjerem och/eller grenrem och innehålla reservkläder förpackade i täta påsar. Du bör medföra ett komplett ombyte samt starka plastpåsar att sätta över torra strumpor i våta pjäxor.
Visselpipan är viktig och bör sitta på isdubbarna för att vara lätt tillgänglig. Några visselsignaler hörs längre än rop. Man orkar dessutom inte ropa så länge.
Isdubbarna skall bäras väl upphissade mot halsen. Då är de lättare att lossa ur fästena när så behövs, och risken att dubbarna slår upp mot ansiktet om man faller minskas.
Räddningslinan skall förvaras så att du kan nå den och kasta den utan att behöva ta av ryggsäcken, som ju är ditt flytredskap vare sig du ligger i vattnet eller står på isen. Den kan brista även under dig, när din kamrat ligger i vattnet, och i vattnet har man svårt att ta av ryggsäcken. Räddningslinans effektivitet kan förstärkas med en karbinhake, som fästes på ett förlängningsband till linan. Bandet fästes vid midjeremmen framtill och underlättar väsentligt vid räddning. Karbinhaken används när någon plurrat långt ut på svag is genom att hakas fast i en annan lina t ex när någon kryper ut på den svaga isen för att rädda. Linan är känslig för solljus och bör förvaras helt i sin säck.
Staven eller extrapiken, om du har en modern dubbelpik, ger stöd vid råkövergångar och möjliggör snabbare och säkrare åkning över områden med överis eller ojämn yta. Med enbart en pik blir du uttröttad av svåråkt is och riskerar att försena dina bättre rustade kamrater.
Utöver här nämnd utrustning är det mycket värdefullt att ha knäskydd (se nedan) och armbågsskydd. Hjälm förekommer liksom axelskydd och höftskydd på insidan av kläderna. Stötar dämpas och skador blir mindre genom dessa olika skydd.
Klubbens ledare har på utflykterna med sig sjukvårdsutrustning och vanligen mobiltelefon, reservskridsko, vindsäck och vissa reservdelar till skridskor. Sådant kan du också ha nytta av på privata turer.

NÅGRA GODA RÅD....
Förhindra skada: Knäskydd och armbågsskydd används av nästan alla våra medlemmar för att förhindra skador vid fall, som är den vanligaste olyckshändelsen på isen. Cykelhjälm används av allt fler och nyligen har effektiva höftskydd tagits fram.

Vätskebalansen. Vid långvarig fysisk aktivitet såsom skridskoåkning förlorar kroppen mycket vätska i form av svett. För att vidmakthålla prestationsförmågan under en hel dags tur måste vätskan ersättas och det räcker för de flesta inte med en termos utan ytterligare en eller flera liter vätska (saft, nyponsoppa m.m.) kan behövas.

Mer om skador vid långfärdsskridskoåkning, förebyggande mm finns på "skadesidorna" på klubbens www-domän.

Säkerhet under skridskoåkning
Åk aldrig ensam. En olycka kan hända. Ingen sjöis är alltid och överallt helt säker. Du kan plurra, du kan falla, bryta ben, slå axel ur led eller bli hastigt sjuk. Detta kan hända när du minst anar det. Då behöver du sällskap, helst av fler än en person.
Det känns tryggt att åka i grupp, på klubbtur eller privattur, med en isvan ledare och kamrater som kan hjälpa om något skulle hända. Självklart skall alla hjälpas åt att försöka klara ut olika situationer.
Tänk på att du är en i en grupp, där allas välbefinnande är av betydelse för allas trivsel och nöje. Det är viktigt att deltagarna i gruppen samarbetar, hjälper varandra och underlättar för ledaren, som alltid har mycket att tänka på. Det gäller att minimera risken för skador, förseningar, felnavigering mm. Trötthet är också en skaderisk. Koncentrationen minskar, man faller lättare.
Underrätta ledaren snarast om du blir trött eller får andra problem - även om det känns förargligt. Det är t ex bättre att han eller hon i tid får veta att du börjar bli trött än att någon upptäcker det först när du klappar igenom helt. En bogsering kanske klarar upp problemet.'
Det är lätt att glömma att man färdas fort på skridskor. Hastigheten märks inte så mycket när alla åker i samma riktning och framför allt i medvind. Mer uppenbart blir det om någon gör en plötslig kursändring och sneddar genom gruppen. Det kan bli kollision med svåra skador som följd. Kamratens skridsko är vass liksom pikens spets.
Håll väl tilltagna avstånd till andra åkare. Den som åker framför dig kan snubbla och bli en fara för dig.
När man råkar ut för besvärande motvind är det viktigt att åka på led tätt efter varandra för att inte förlora orken med alla besvär det kan leda till senare under dagen.
Vifta inte med pik och stav. På normal is skall de bäras väl samlade, med spetsarna framåt-nedåt, och de skall hållas på ett sätt som gör att händerna inte blir låsta om man faller.
Om du kommer ut på ett ojämnt område, där du behöver använda dem som stöd, måste du först se till att ingen bakomvarande kan bli skadad. Ibland används pik och stav för stakning ungefär som vid skidåkning. Det är då viktigt att avsluta stakningen med spetsarna nedåt, och du som åker bakom bör hålla avstånd.
Åk aldrig framför ledaren. Du drar ofelbart med dig andra åkare och driver på så sätt upp takten för hela gruppen och de svagare blir trötta, sackar efter och mår inte bra..
En köman eller två har en viktig funktion, när man åker i grupp. När något händer i gruppen är det kömannen som märker det och ser till att ledaren blir informerad t.ex. genom visselsignal som upprepas framåt av deltagarna.
Säkerheten bygger på att gruppen håller samman. Börjar den splittras är det lätt att någon kommer på avvägar utan att någon i gruppen, inte ens kömannen, märker det. Eftersom skridskoåkare färdas fort hinner gruppen avlägsna sig långt bort på kort tid. Alla åker med blicken riktad framåt och ljudet från skridskorna dränker visslingar och rop. Blir du akterseglad kan du inte räkna med att bli sedd eller hörd. Det räcker inte med att du kan se gruppen om gruppen inte ser dig. Vidtala alltid kömannen eller ledaren om du behöver stanna upp eller lämna gruppen av någon anledning.


Isobservationer	Isnytt	Förstasidan	Innehåll/Sitemap
Isläget & turer	Segling	Planering	Sök
Färdrapporter	Klubben		Logga in